.

Ingenting går att ta för givet.
Även de perfektaste har sina baksidor.
Men ser vi inte oftast bort från det hemska, det dåliga... sanningen.
Hur blev det såhär?
Det har funnits tider då allt kännts fel
men aldrig förväntade jag mig det här.
Alltid har jag trott att vissa håller för evigt
men allt är ju bara skitsnack
något jag har inbillat mig för jag trodde det skulle bli lättare då
jag har blundat för verkligheten
blundat för det som är mitt framför mig
men innerst inne vet man
men vad är det man vet?
det kom ju som en chock i alla fall
och vad än alla säger så har de ingen aning
de vet inte hur det är
men det spelar ingen roll
man får se det bästa i saker och ting
med hur ska man kunna se överhuvudtaget när allt är mörkt?
Kanske kommer ljusare tider
men jag kommer ändå alltid känna skuld
Hur ska man kunna känna efter, veta hur man mår?
När allt går upp och ner som en berg-och-dalbana
jag känner mig trasig, det finns ett hål i mig
kommer allt bli bra, kommer det bli ett lyckligt slut?
Vem vet?